)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
Smaka på en spansk klassiker i världsklass!
MARQUÉS DE MURRIETA har tveklöst en alldeles särskild plats i mitt hjärta. En sökning i min dator visar att jag skrivit om detta vinhus närmare 400 gånger de senaste tjugo åren. Det gör det till en av de solklara favoriterna för både röda viner och vita viner i mitt glas.
Av Bengt-Göran Kronstam
)
Marques de Murrieta
En resa till Rioja som inte inkluderar denna egendom uppfattar jag som meningslös, både ur ett historiskt och ett vinöst perspektiv. Vineriet hör till de vackraste jag besökt.
Första gången jag kom dit var för exakt 40 år sedan. Då var Murrieta ett klassiskt vinhus, grundat 1852, med viner som utan tvekan toppade de traditionella idealen och betecknades som såväl tidlöst som odödligt. I dag hyllar man förvisso traditionerna, men det är nutid och framtid som präglar arbetet i både vingårdar och källare. Vinerna härifrån har alltid räknats till det bästa som producerats i Rioja, men aldrig smakat så bra som nu.
HÖR BARA!
Engelska Decanter klassar Murrieta som Riojas flaggskepp. Amerikanska Wine Spectator listar det bland världens främsta vinhus och Robert Parker är inte mindre entusiastisk. Murrietas vita Ygay från 1986, släppt härom året efter 21 år i ekfat och ytterligare 67 månader i cementtank, blev en fullträff som ”verkar bli yngre och yngre i glaset. Detta vin är helt enkelt enastående”, konstaterade Parkers Wine Advocate. Vi som smakat håller säkert med.
Bengt-Göran Kronstam om Marques de Murrieta Reserva
Smakmässigt är det ingen tvekan om att detta är ett rödvin som klär det mesta i köttväg med elegans och finess, till och med mycket i det vegetariska köket och den trendiga vinälskaren tvekar heller inte att servera det till både kokt och stekt vitfisk. Lägg därtill att detta är ett vin som på världsmarknaden kostar en tredjedel mer och du har ett fynd som passar allt och alla.
Gott nu, men samtidigt med framtidsutsikter som ger det en given plats i vinkällaren!
)
)
)
)
Vicente Dalmau
Mannen bakom detta heter Vicente Dalmau Cebrián-Sagarriga, greve av Creixell. Fadern, som gjort sig en förmögenhet i bygg-, bank och radiovärlden, tog över Murrieta 1983. I Galicien drev han vid sidan om släktens vingård, Pazo Barrantes i Rias Baixas, men i övrigt bestod hans vinkunskap mest av öm kärlek till den jästa druvans saft. Murrieta tillhörde husvinerna, vilket han deklarerade för den dåvarande ägaren över en middag i Madrid. Vad han då inte visste var att egendomen sökte köpare och han slog till på studs.
Arbetet med att rusta upp anläggningen började omgående och Vicente junior involverades redan som 16-åring. Två år senare fick han ansvaret för exporten, mer eller mindre ofrivilligt.
– Jag studerade vid universitet i Navarra när telefonen ringde, berättar Vicente på snabbvisit i Stockholm. Det var min far som berättade att han avskedat sin exportchef, men redan hittat en ersättare. Vem då, frågade jag?
Det var sonen som skulle ta över, deklarerade pappan, och tur var det. Den nya eran tog nämligen en vändning som ingen hade räknat med. Fadern dog, endast 49 år, i en massiv hjärtinfarkt. År av hårt arbete, stress, rökning och tunga förhandlingar med banker och uppdragsgivare tog sitt lika tragiska som definitiva pris.
CHOCKEN VAR FRUKTANSVÄRD
Min far var en stor personlighet och auktoritet med tveklösa visioner. Där stod plötsligt jag med min mor och tre systrar, utan den förebild vi haft förmånen att följa.
Inte blev det bättre av att bankerna knackade på dörren. Tiderna var inte gynnsamma i byggbranschen och fordringsägarna behövde säkra sina kort. Framför sig hade de en 25-årig arvtagare med ett tungt lass, men det han saknade i erfarenhet kompenserades till fullo av ett osvikligt självförtroende.
)
Riojas ledande kvalitetsproducent
Än i dag förstår Vicente inte hur han fick gehör för sina framtidsplaner. Han skulle fullfölja faderns mål: Marqués de Murrieta skulle återerövra sin glans som Riojas ledande kvalitetsproducent.
– Jag insåg att jag behövde förnya hela teamet, men utan att förlora vår ursprungliga identitet. För att nå dit behövde jag renovera och förbättra, men också skapa viner som uppfyller alla de krav den moderna konsumenten ställer.
Trotjänarna fick gå i pension, men med full respekt för det de åstadkommit, och in trädde en kvinnlig vinmakare som inte var äldre än sin arbetsgivare: María Vargas. Det visade sig vara ett genialiskt drag. I dag åtnjuter Vargas största respekt långt utanför distriktets gränser.
Allt sköts minutiöst med metoder som för inte länge sedan ansågs otidsenliga, men i dag har fått en renässans och gjort intåg i vinkällare över hela världen. Här förenas gammalt och nytt till en summa som är högre än enheterna. Såväl odling som produktion är hållbarhetscertifierad med full omsorg om miljö och klimat.
AMBITIONEN ÄR EXCEPTIONELL!
Bara det faktum att man enkom gör vin av druvor från de egna vingårdarna ställer de andra stora riojaproducenterna i skugga. Ingen möda sparas för att göra ett vin av absolut världsklass!
Detta inkluderar basvinet som börjar på tredje trappsteget i den mognadspyramid som vinlagen anger. De två enklaste kategorierna ratar man till förmån för kvaliteten. Även detta är unikt och en källa till irritation för Murrietas ägare.
– Något är fel när Riojas erkända toppviner seglar under samma flagg som en uppsjö simpla vardagsviner. Här krävs en ändring! Hur nu det ska gå till, undrar Vicente uppgivet?
Bengt-Göran Kronstam om Dalmau
Vicente Dalmaus kaxiga utropstecken när han ville visa världen vilken väg han valt för framtiden. Marqués de Murrietas legendariska viner håller sig till det klassiska receptet med tre fjärdedelar Tempranillo som kryddas med Graciano, Mazuelo och Garnacha. Här har han bytt ut de två sistnämnda mot Cabernet Sauvignon och de amerikanska faten mot fransk ek.
Resultatet blir ett vin i samma utomordentliga klass, men med mer internationellt skuren profil och tyngd för grillat kött, vilt och annan smakrik mat.
)
)
KONKURRENTERNA ÄR MÅNGA
Tillsammans listar vi färre än ett tiotal vinhus i Rioja som verkligen är på topp och gör sitt yppersta. I denna grupp har Murrieta den överlägset största produktionen.
Mot sig har Vicente Dalmau en industri som är både stark och inflytelserik. Ett sätt att visa sin särart vore att överge Riojas ursprungsdenomination, på samma sätt som några av Italiens främsta viner gjorde succé utanför vinlagens hämmande direktiv. Fast det är ett stort steg i det traditionsbundna Rioja.
Själv bedömer jag alltid en vinproducent utifrån det enklaste vinet. Det är där du kan värdera skicklighet, ambition och kontinuitet. Att göra ett eller ett par fat av exceptionell kvalitet, utan hänsyn till kostnaderna, är ingen större svårighet. Den verkliga utmaningen ligger i att göra stora volymer av bra och prisvärt vin i jämn och obruten kvalitet.
För att nå detta härskar Murrieta över 300 hektar med vinrankor, överlägset mest i ett vindistrikt där den genomsnittliga vinarealen ligger kring en hektar per vinbonde. Det normala är därför att de stora riojaproducenterna köper druvor och till och med vin från småbönder.
I detta ligger både en styrka och en svaghet. Det blir lätt att anpassa produktionen efter försäljning och efterfrågan. Samtidigt är det frestande att pruta på kvaliteten för att hålla priset nere. När det gäller Marqués de Murrieta finns varken den ena eller andra möjligheten. Det man producerar måste därför allokeras och 100 törstiga länder står i kö, förutom den spanska marknaden som sväljer en knapp tredjedel av produktionen.
Här i Sverige har Murrieta en lång tradition och en trogen skara beundrare, inte minst bland landets vinjournalister. Till bilden hör att Vicente Dalmau har en särskild kärlek till vårt land, bokstavligen, genom en före detta flickvän som han fortfarande håller kontakt med. Det gör att vi här kan njuta av Marqués de Murrieta till ett pris som ligger långt under det resten av världen får betala. Tack för det!
Recept & vinspiration
Recept & vinspiration
)
)